I bland har verkligheten en tendens att glida lite åt sidan.
Vi jobbar på här hemma med dessa hemlösa små, med ett fantastiskt stöd och respons från adoptörer, jourhem och andra, men så ibland för oss som jobbar med direkt kontakt med våra vänner på Irland och känner deras frustration över en situation som bara är och bara mal på och som aldrig verkar ha ett slut eller ens har en vecka med en minipaus så undrar man ibland.
Kontaktade Dog Rescue Coolronan om den här tjejen, Sally.
Finaste Sally blev inlämnad av sin familj till Mulllingar pound, hennes hundkompis i familjen,en långhårscollie hade nafsat mot familjens barn, Sally fick då också göra resan till poundet, hon blev en surrender.
I tre dygn satt hon på samma prick och vägrade röra sig.
Vi ringde till våra vänner på Coolronan, kan ni hjälpa? De hämtade henne dagen efter och flera veckor senare i mitten på juli möter vi henne. Finns inget annat sätt att beskriva henne på än som traumatiserad.
Hon säger inget, gör inget..bara är och hoppas att det ska gå över.
Att ryckas upp från sin familj och komma i pound och sedan i kennel...men ändå... hennes beteende får mig att undra vad som hänt henne innan hon kom in till poundet?!
Har Chris på tråden när de är på poundet och ska hämta henne, vi väntar här ett tag säger han, det ska komma in en person med en Jack Russel och 4 veckor gamla valpar. Alla vet att 4 veckor gamla valpar i ett pound är inga " överlevare". Att lämna så små valpar till ett pound är lika med att de är döda inom en vecka.
Personen anländer med sin tik. Valparna har inte öppnat ögonen ännu!
Chris och Ramona tar dom med sig, De har större chans hos dom.
Där finns redan den här killen.
En stray.....så mager då han kom in..
Och hem kom en tova från ett annat pound..
Och varför inte, den här killen passade på att busa med en tyngre hund och bröt lårbenet...operation nästa..
Så nu i veckan då på West Cork... man väntar in en hel kull collie/retrivervalpar som ägaren tänkt dränka.
Och så i dag hittar man den här killen
Ett öga är dött och hänger löst i sin infekterade ögonhåla och måste tas bort och hans framben är brutet,
och så den här tjejen.....
det antas att hon är en avelstik som fått kull,på kull,på kull som det ofta görs på Irland .
Nu är hon gammal och blind och utkastad, hennes barn kan ha fina papper men inte produktiv är mamma inte önskvärd.
Hon är inte bara gammal och blind, hon är dessutom en hound, en rasgrupp som sällan har någon chans ens som friska unga hundar.
Vi får aldrig glömma att det är frivilliga krafter även på Irland som kämpar på som försöker göra vad dom kan, men som också lever i en ekonomisk verklighet, om inte pengar var ett hinder....
Att ta sig an en sjuk ung hund är ett åtagande, men efter att hunden tillfrisknat finns ändå hopp om adoption och ett nytt hem, ett nytt liv.
Att ta sig an dom verkligt behövande de sjuka och som passerat 5 är nästan ett självmordsuppdrag, och man vet det,men gör det ändå..klart att även en " äldre" hund behöver en chans, kärlek och hopp om liv.
Var finns de där hemmen som kan tänka sig att öppna en dörr för någon som fyllt 5.
Finaste Sally söker efter någon med tiden och tålamodet att ge henne utrymme att växa som individ.
Hedda Hooper som är här hemma har inte heller hon några intressenter också hon har passerat 5.
Visst kan vi väl bättre än så...
Underbara Chopper som ÄLSKAR sällskap och är glad och positiv med kvinnor och är klockren med andra hundar men får fullständig panik runt män..
Vem ska älska honom och ingen annan ?
Vill du ge ett bidrag till hundarna är vårt BG 887-9777
.jpg)
.jpg)
.jpg)
