tisdag 24 februari 2015

En liten berättelse från Scruff

För rätt länge sedan nu kom den här lilla berättelsen från Scruffs husse.

Vi vill gärna ( med Bosses medgivande) dela med oss av den då vi tycker den visar på vikten av att skynda långsamt och låta hunden känna sig för i det nya hemmet, att ge den tiden att lära känna dig, huset och den allra närmaste omgivningen.


"Hej! Allt går över all förväntan med Scruff som har fått behålla sitt namn.
Försökte med andra namn men kom fram till att han är en Scruff! Han var naturligtvis lite avvaktande och ängslig första dygnen, men har anpassat sig snabbt. Lade ett täcke nedanför min säng första natten.
På morgonen tittade han upp på mig i sängen och ville upp. Skön känsla. Första dagarna fick han bara gå ut på tomten. Vi tar det nämligen väldigt lugnt med inskolningen.För varje dag har han blivit "kaxigare." Får ibland tokryck och rusar runt i huset. Har skaffat leksaker och bitben som han gillar. Och så har jag ju Ankis suveräna vapen, en tub baconost!
En liten sträng av det är den ultimata belöningen.

Han är inte helt rumsren, men vi jobbar på det. Han vill ännu inte göra något utanför tomten.
Idag har vi varit på vår första längre promenad. Han drar inte ett dugg, men är hela tiden mycket uppmärksam. Det är han också här hemma. Stenkoll på allt. Skäller en del när det kommer någon. Helt okej, tycker jag, även om jag måste hålla lite extra koll på det. Vi kommer att träna i lugn takt. Kan knappast ställa några krav på honom efter så kort tid. Han älskar att åka bil. Tog med honom på min fredagshandling. Han sov tryggt i bilen de 20 minuter jag var borta. 
Scruff är full av upptåg och det var länge sedan jag skrattade så mycket. Han kommer att behöva mycket stimulans. Och det kommer han också att få.
Han har träffat grannens hund, en labbe, och det gick utmärkt.
Han har också träffat Helenes stora Lurcher Tuva. Tuva var ju en rätt tilltufsad hund när hon kom från Irland och är fortfarande reserverad mot just valpar. Ambitionen är att de ska bli vänner. Målet är att vi ska kunna passa varandras hundar vid behov och de kommer under julhelgen att få tillfälle att umgås. Är helt övertygad om att det kommer gå bra.
Jag tror att jag hittat rätt hund och jag tror att Scruff har hittat rätt husse. Kaxigt, sagt? Ja,visst, men jag tillåter mig att vara lika kaxig som Scruff, som just nu ligger vid mina fötter och tuggar på ett bitben.

lördag 14 februari 2015

Alla hjärtans dag

Hoppas ni har haft en skön dag i dag och tagit hand om varandra extra mycket.
Vi vill också önska er alla en kärleksfull Alla hjärtans dag.

Denna dag vill vi lyfta fram en av våra allra största sponsorer. En kille med stor kompetens och massor av tålamod och som vi känner oss trygga med.
En kille som aldrig fördömer eller kritiserar utan som alltid har hundarnas bästa inför ögonen.
Att få komma till honom och höra saker som -" Det känns så bra att få hjälpa de här hundarna".

Vi vill presentera en kille som har blivit något av vår husveterinär.
Jan Frendin på Märsta Veterinärpraktik.

På Märsta veterinärpraktiks hemsida står att läsa om Jan, legitimerad veterinär sedan -85 och veterinärmedicine doktor i kirurgi sedan -97
han har en bakgrund som klinikveterinär, lärare och forskare vid Ultuna och har dessutom specialistkompetens och har särskilt riktat in sig på bla a smärtlindring.

Men framförallt är Jan en fantastisk person som alltid ser till att resonera sig fram till bästa möjliga behandling, hela tiden med hunden välbefinnande i centrum oaktat ursprung.
Jan har gjort så otroligt mycket för oss under året, alltid med samma tålamod och alltid till rabatterade priser allt som oftast till självkostnadspris.
Och otaliga gånger under året har vi kunnat ringa eller skickat e post för råd och konsultation utan att Jan har tagit något extra för det.
Det är nästan så man skäms och det känns nu mer som att Jan är en i vårt team.
En kille med ett hjärta av guld alltid på djurens sida.

Tusen tusen tack Jan för allt du gjort och gör för oss och för hundarna.
Vi kan inte nog understryka hur viktigt det är för oss att ha kontakt med en veterinär som förstår att dessa Nobodys Dogs kan behöva lite extra varsamhet.

Du är värd allt guld i världen .

Bloggintresserade