Att jobba med rescue

Förstå hur det kan vara, man råkar bara gå in där på poundet,(hundstallet) kanske för att hämta någon speciell och så  kommer man ut med fler än man tänkt eller någon helt annan för att behovet var större.
På pounden står de hundar som hittats ute i 5 dagar, 5 dagar har ägarna på sig att hitta rätt på sin hund, det kan vara svårt då informationen ofta är bristfällig och öppettiderna korta.
Efter 5 dagar tillfaller hunden kommunen och kan avlivas.
Här står också de hundar som lämnats in av sina ägare och hundar som omhändertagits i vanvårdsfall.

De hundar som inte får plats på ett rescue eller adopteras av allmänheten direkt från poundet avlivas. De som har lättats att bli adopterade direkt är de små och fluffiga.
De som verkligen har det svårt att hitta någon är en grupp hundar som är hårt utsatta i Irland för övergrepp på så många nivåer, Irlands lurchers. Så vid ett besök på Ashton pound i juni 2017 förstod Chris och Ramona på DogRescueCoolronan , att den här killen inte hade en chans.

Så självklart fick den här killen hänga med hem.

Han var inte i bästa fysiska kondition men en verkligt trevlig kille och så fick han ett namn Nugget.

Kennel livet var inte precis Nuggets favorit ställe men mat och omvårdnad gjorde att han började må bättre och lägga på sig vikt.

Sen var det någon som såg honom, som bestämde sig för att den här fina killen, visst kan vi öppna vår dörr för honom.

Här är han vid ankomsten till Sverige :)

Att slippa stå i en kennel, att få en tillhörighet och en familj.

Att få ombry och omvårdnad, så viktigt för oss alla.

Nugget skickar nu en hälsning till er alla, han mår bra!

Han har haft turen att finna sin familj.

Vill du hjälpa oss hjälpa rescuen som gör hela skillnaden för dessa " Nobodys Dogs"

Använd vårt BG 887-9777 eller Swisha 1230748004 

Märk inbetalningen Gåva.

Det lackar mot jul, hjälp oss hjälpa!

Det går mot jul med stormsteg, det gå också mot nyår!
En tid på året då vi alla på nåt sätt stämmer av, året som gått, hur har det varit? Hur kommer nästa år att bli? Kommer vi att se någon ljusning, vad kommer att bli bättre, hur ska vi orka kämpa på ytterligare ett år, ett långt drygt år, ska vi orka, är det värt det?

Att se sig omkring att se alla dessa själar, alla dessa ögon alla dessa i behov av hjälp, alla dessa som inte har någon, alla dessa som är övergivna och som är lämnade , lämnade för att någon annan i sin barmhärtighet ska ta sig an dem..

Vad har de annars för en chans?

Vi har mött så många genom åren som inte är med oss längre, för att det inte funnits plats, det har inte funnits tid att ordna något för dem, det har inte funnits ekonomiska resurser.
Det bränner in i hjärtat, men vi på denna sida om vattnet har ändock bara mött några få.

Våra hårt kämpande vänner på den gröna ön, på folkvisornas och de glada upptågens gröna ö, ser det varje dag, varje vecka, varje år .Timme in och timme ut ringer telefonen, vem ska vi säga ja till, till vilka måste vi tacka nej..hjärtan blöder, man vill göra sitt bästa!
Att hjälpa alla dessa hemlösa faller på ideella krafter, på rescuegrupper som ibland och ibland inte får en liten slant av staten till sin verksamhet, en liten slant som i de allra flesta fall är borta redan innan den hunnit komma, uppäten av de enorma kostnader för veterinärvård dessa frivilliga krafter har, varje dag, varje vecka året runt.
Ett rescue kan ändå bara ta emot så många, man måste kunna ge tid och engagemang och så många av dessa " nobodys dogs" är också lämnade med medicinska problem som ibland kräver en ganska avancerad vård.
Man hoppas på att det ska vända en dag, men varje år hör vi det, " I år är det värre än någonsin"..

Sen har man dom där också, " The Puppyfarms" här föds det upp valpar i industriell skala, valpar som tas ifrån sina mammor alldeles för tidigt, valpar som går i trafik ut i Europa ofta helt illegalt för att säljas som julklappar och presenter till barn med tindrande ögon, valpar som också säljs i Irland, valpar som i många fall är tillbaka redan under juldagarna, då telefonerna återigen går varma , och man vill lämna ifrån sig den oönskade presenten.

Valpar vars mammor kanske aldrig sett dagsljus och som paras varje löp för att producera för profiten.

Vi hoppas att man lyckas få trenden att vända, media har vaknat.

De som nu plockar upp spillrorna är återigen våra vänner, de frivilliga krafterna, de som lever på alldeles för små bidrag och på allmosor från allmänheten.

Vi vill tacka er fantastiska människor som hjälper oss hjälpa.!

Vi jobbar med att försöka skapa plats på rescuecentren genom att försöka finna hem till hundar här hemma. 

Så många härliga adoptörer och duktiga jourhem vi mött under året, känns helt underbart.

Vi vill också tacka våra månadsgivare som varje månad ger 2 eller 300 kronor, stort tack!

Det har gjort att vi kunnat köpt med oss extra säckar med mat ner till Irland, att vi kunnat köpa en ny högtryckstvätt, vilket är helt nödvändigt att ha i en kennelanläggning, att vi lyckats knåpa ihop extra donationer för en veterinärräkning .. mm

Men nu behöver vi er hjälp!

Det vore så helt fantastiskt att få göra något lite extra för alla de som ännu väntar, för de som inte kommer att finna något hem innan jul och också för de som slitit hårt under året med att försöka få ekonomin att gå ihop.

Tillsammans kan vi göra så mycket!

Vill du hjälpa?

Använd vårt BG 887-9777 eller vårt Swish 1230748004

Märk inbetalningen julgåva!

HJÄLP OSS HJÄLPA!