onsdag 3 oktober 2012

Varför vi gör det vi gör

Nu när vi är mitt i det och alla I detta känner sig förväntansfulla inför hundarnas ankomst vill jag ändå svara på en fråga.
"så varför väljer man att hjälpa hundar utomlands när det finns så mycket hundar i Sverige som behöver hjälp ?"
Frågan kommer lite nu och då..visst funderas det på det i bland, men det är ett val vi har gjort, andra har säkert gjort andra val, sina val och vill jobba på ett annat sätt med andra saker, men vi har valt att jobba just med de irländska hundarna.
Det utesluter ju inte att vi kan hjälpa en hund från Sverige  i nöd men vårt fokus just nu ligger mot Irland.
Flera av oss har varit där, andra har hört berättelserna och sedan träffat dessa fantastiska hundar när de väl dyker upp.
 
Inne på Dunboyne pound, här sitter hundarna från South Dublin men nu även hundarna som tillhör Meath county. Hundar som hittats lösspringande, som har sina 5 dagar att leva innan de tillfaller kommunen och kan avlivas om inte ägaren hittar igen den. Hundar som lämnats in av sina ägare av många olika anledningar kan avlivas samma dag, i och med att de kommer in som "surrenders så tillfaller de kommunen omedelbums.
Just mot Dunboyne jobbar starka rescuegrupper.

Det är HELT OMÖJLIGT att stå där och tänka att..nej men det här är ju ingen svensk hund?
Den får skylla sig själv..?
Dessutom har jag svårt att tro att våra djur känner några gränser, det är ju en mänsklig tanke som våra politiker i EU försöker få oss att fundera över..
Djurskyddet i Sverige ligger ändå långt framme, man önskar ju självklart att det var så mycket bättre,
i ett Utopia skulle ingen hund behöva födas utan att ha ett hem att gå till, där den får leva ett fantastiskt liv så länge den lever, men så ser det ju inte ut, det föds i världen i stort, alldeles för mycket sällskapsdjur.
På irland har man fortfarande kvar Puppy Mills där valpar föds upp som smågrisar för export till zoobutiker i Europa, man har också en greyhoundindustri som är enorm.
Det gör att en hund på Irland lätt blir en slit och släng vara.
För kanske två år sedan, kan det vara det, kom den första revideringen av djurskyddslagen på Irland man haft på 100 år!
 
Det är inte EN hund som föds utan ett hem att leva i för evigt ,det är hur många som helst.
Så var vi än jobbar i Sverige eller mot Irland så kan vi  bara göra vår lilla bit.
En önskan vore ju att människor i Sverige också tänkte lite djupare innan man parar sin tik och att man ser till att få sin tik eller hane steriliserad i unga år  innan olyckan är framme.
 
Det förs statistik av kommunerna i Irland. I vissa kommuner avlivas i stort 80 procent av alla hundar som kommer in. I denna staisitk finns inte de hundar med som avlivas av veterinärer, skjuts på landsbygden av någon eller alla de greyhounds som avlivas med bultpistol av någon icke veterinär vilket är fullt lagligt i Irland.
Många pound har bara öppet ett par timmar per dag och det är också den enda stunden på dagen hundarna har tillsyn, också den enda stunden du som ägare har att försöka söka din hund.
Det finns ingen skyldighet för kommunerna att jobba med några rescuegrupper, det är mer vad den allmänna opinionen ändå har lyckats åstakomma. Vissa rescuegrupper och poundägare har ett bra samarbete och viljan är stor från båda håll, de lyckas få ut många hundar till sina rescuecenters eller jourhem.
De är mot rescuegrupperna vi försöker göra en liten skillnad i den stora problematiken. Kan något rescue få ut en hund till adoption så blir det en plats ledig hos dom, så att  någon ny hund kan få komma ut från poundet och slippa avlivning .Det här är förenat med stora kostnader, papperslösa hundar som ska tas omhand, vaccinenras och få den veterinärvård de behöver, dessutom ska det betalas en licens varje år till kommunen för att man ska få hämta ut hundar till sitt rescue.
Jordbruksverket hjälper vissa rescuegrupper med ett årligt bidrag men det äts allt som oftast upp redan under årets första månader  av de höga veterinärräkningarna.

Läs gärna mer på http://www.anvilireland.ie/ här finns hela lagtexten under legislation.
Så som svar på den där frågan...var för vi gör det vi gör..det är ett  val vi har gjort..att försöka vända någons liv till det bättre.....de väntar på oss....
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade