måndag 12 juni 2017

Besök på Galway SPCA

Att åka till Irland. Att mötas av entusiasm och professionalitet. Att mötas av de som står i frontlinjen varje dag, de som tar alla samtal, de som varje dag måste säga nej..
Med hjärtan som blöder för att de inte kan göra mer, och vi förstår att man ställt upp mangrant för att vi ska komma, för att man vill göra ett gott intryck, för att man vill såå att i alla fall någon hund ska finna ett hem, för att skapa en plats, för att någon annan själ ska få en chans till liv och inte avlivas i poundet eller dumpas i boggen eller på gatan...

Vi är på Galway SPCA.

Detta är deras stora kennelblock, här har  Mr Darcy stått och Lennox ,Halle,Sceeter,Jarobi och ett helt gäng andra som nu funnit sina hem. Vissa har varit här väldigt länge, andra har turen att komma ut rätt snart,
En av de som väntat väldigt länge är den här fina tjejen Lexi, nu måste det snart vara hennes tur.

På Galway finns också ett annat hus, ett hus som mer ser ut som en stor byggbod. Här står de lite mindre hundarna.  


Man har valt att ge alla varsin kennel, så att man ska få äta ifred och få lugn och ro i sin egen säng. 
Med frivilliga krafter får man det att gå runt, alla hundar får sin promenad och får komma ut två gånger på dagen, stora rasthagar finns att tillgå och man försöker verkligen sitt allra allra bästa, trots en helt omöjlig arbetsbelastning.
Självklart måste man för att driva en så här stor operation med djur som behöver samma rutin varje dag 7 dagar i veckan 365 dagar om året också ha personal som jobbar alla dagar i veckan och som kan rutiner och som kan ta samtalen, resorna, veterinärbesöken och som kan åka och hämta/fånga in/ leta efter de hundar som synts fara illa.

Inne i boden har bland annat denna lilla pärla bott, Whirl.
..och Kali..och ett helt gäng andra..

 Orlando
Hasel och Fern..

Vid vårt senaste besök fanns denna lilla pärla där också , en fin tik, kanske en blandras av Foxterrier och Bullterrier.

Det finns ytterligare ett hus, det tredje huset,det har gjorts lite förbättringar med öppningsbara fönster mot denna sida sedan kortet togs.Med så mycket hundar skapar det ett lite lugnare klimat att inte alla står i samma hus. 
Många hundar är rädda och förvirrade då de kommer in, de som hittas ute, de som kommer in via djurskyddsinspektörerna men också för de som lämnas in av sina ägare och kommer från privata hem, så är det en stor skrämmande omställning att plötsligt inte veta var man är utan att  plötsligt en dag finna sig i denna miljö.
Alla som finns här runt hundarna förstår vad de går igenom och det finns en stor respekt mot hundarna och hur de kan må.
På andra sidan grinden rakt fram i bilden ser ni taket på " byggboden".

En av detta kennelblocks fd invånare ...

Sista byggnaden med hundar är ett litet hus på riktigt, med fikarum och ännu en tvättmaskin. Tvättmaskiner står i alla kennelblock då man valt att ge varje hund en säng och en fleecefilt.
 Här finns de minsta små, valpar och de som kanske behöver lite extra TLC.

Ett glatt gäng möter oss härinne, dörren ut på baksidan står öppen till en liten gräsmatta för att få frisk luft, busa lite och om någon är kissnödig.

Det är underbart att möta alla entusiastiska människor, men samtidigt genomsyras allt av de vi alla upplever som jobbar i detta, ett sätt att gå vidare som gör att man håller sig i det positiva, att man försöker se vad som går att göra, att " kavla upp ärmarna" som någon skrev, samtidigt är tårarna och känslan av hopplöshet ständigt närvarande.
När någon av våra Irlänska vänner skriver att " det är bara en av dessa dagar" förstår vi precis, en av dessa dagar då allt bara varit för mycket, då känslan av hopplöshet kommit som en våg, att man inte kunnat göra mer, att man inte kunnat ta in den där hunden det ringts om, för att man har fullt, 
med vetskapen om att den nu troligen är avlivad, för att man varit tvungen att säga nej.
Galway SPCA är just nu officiellt stängt för intag.
Det är helt enkelt fullt!
Ändå hittade man i morse tre dumpade hundar vid grindarna och ännu en man var tvungen att ordna för i dag. ..
Ovan ser ni ännu ett hus på Galway SPCA man inte har råd att färdigställa.
Vad som är viktigt är adoptionerna, att finna hem, devisen,"Don´t shop adopt" är vad man försöker förmedla.
Så många söker sina hem, många har fått chansen via ett rescue som Galway SPCA, samtidigt som avlivningsstatistiken har gått ner väldigt under en 10 års period avlivas fortfarande ca 2000 hundar varje år hundar bara av kommunerna på Irland, veterinärkliniker och Greyhounds inte inräknade.
Här är några finingar vi mötte på vår senaste resa som fortfarande väntar..




Vi åker hemåt med många intryck som alltid. Vi vet att de som tar emot dessa hundar på rescuna, inte helt ovanligt i riktigt dåligt skick, gör sitt allra bästa med de små resurser som finns att tillgå.
Här jobbar på 60 hundar 2 personer på minimilön 3 dagar i veckan och 1 person under samma villkor 7 dagar i veckan. plus en extra person som finns att tillgå,resten av allt jobb som görs runt hundarna görs av helt frivilliga krafter. 
Sen är det nästa människas tur att ta över ! Den kommer till dig som adoptör, eller dig som ställer upp som jourhem, till dig som är villig att ge hunden en chans till ett nytt liv, en ny familj där den blir älskad och får den vård och all ombry den så längtat efter.

För olika individer tar det som för oss alla olika tid, beroende på hur omtumlande resan genom livet varit. Med kärlek, tid , tålamod, utrymme och förståelse kommer livet att förändras och för oss som mött så många av dessa förvirrade och ibland brutna själar finns inget så belönande som att få följa dem på deras resa. Att sedan se tillbaka på ett år från nu och minnas hur det var och se framtiden an.


tisdag 10 januari 2017

Bordercollie tikvalpar på väg hem.

Ibland vill vi visa den. Verkligheten på Irland!
Pubarna och de härliga sångerna och vackra landskapens land och hur trevliga är de inte irländarna! Men här är det också tillåtet att hålla " bandhund" som i forna tiders Sverige.Att hålla sin hund i kedja om den har mat och en torr liggplats.
Den här fina tjejen lever kvar hos sin ägare men hennes valpar har fått chansen till ett annat liv Från detta har de nu varit i ett jourhem i över en månad i väntan på en ny chans ett fönster.
Valparna då de räddades.


Den 19 januari kommer de 3 tikvalparna till Sverige. De har tagits omhand av Galway SPCA och bott i jourhem en tid. Nu vill de finna kärleksfulla familjer 😊
Alla döpta efter Leonard Cohens musik.
Finaste Marianne 

Söta Libby

Underbaraste Suzanne!

Var finns deras hem?
Eller kan du öppna din dörr för dom som jourhem?
www.friendsforever.se

måndag 21 mars 2016

Ett rop på hjälp!

Vi vet inte hur det går till, det är liksom bortom tanken på något sätt.Hur små valpar kan hamna inne på de kommunala hundstallen( pounden).
Det vi vet är att de nästan undantagslöst blir sjuka av stressen och miljön och att de oftast kommer in ovaccinerade.De valpar som kommer in till Mullingar pound vaccineras då det kommer in, men tiden är knapp och det ger inte mycket till skydd.Maeve är en volontär som på eget bevåg och med kommunens goda minne försöker göra allt vad hon kan för hundarna på Mullingar, genom att lägga upp vilka hundar som finns där inne på en Facebook sida hon själv skapat och genom att via rescuekontakter försöka rädda så många hundar som det bara går ut från poundet och undan avlivning.
Men ibland går man bet, sorgen är tung varje gång man inte lyckas förståss, poundet blir fullt och man faktiskt inte hittar någonstans för dom att gå.

Sen detta då med valparna..
Den här lilla och två syskon blev svårt sjuka i fredags och man misstänker Parvo.
Inne på poundet fanns också den här lille valpen, också den svårt sjuk i vad man tror är Parvo.

Hör och häpna så har kommunen ingen budget alls för att ta sjuka poundhundar till veterinären, så återigen vilar det på frivilliga krafter att få valparna friska.
De tre svarta är hos veterinären sedan i fredags den 18 mars -16 och nu är även den här lilla inlagd.
Maeve har sett till att de fått komma till veterinär men har ju självklart ingen budget att alldeles på egen hand klara av kostnaderna för alla de hundar som blir sjuka i poundet.

Nu är det akut med dessa smås vård. Vill du hjälpa till?Swisha dit bidrag till 1230748004 eller använd vårt BG 887-9777 märk inbetalningen Hjälp.

Klistrar in Maeves eget rop på hjälp:
**APPEAL FOR HELP**
Currently I have 4 pound pups fighting for their lives in Auburn Veterinary Hospital. Our little collie pup and 3 others similar to her in age and size. The three little black ones were not well on Friday so I brought them down from the pound. The collie girl was taken by a friend of mine for the weekend but became extremely ill yesterday evening and was met at the surgery and taken in last night. All four have tested positive for parvo but because they received a vaccination on Monday that could be a false positive and this may be a reaction or just a virus.
The minimum cost for treating parvo is €200 but it can go higher depending on the severity and length of time they are in hospital. There is no way I can afford to pay for 4 dogs on my own so I am now appealing for help towards these babies. If you can afford to donate anything at all I would really appreciate it.
You can donate directly to Auburn Vets by ringing 044 9348776 OR I have a paypal account for the poundies. The address is forthepounddogs@gmail.com
I will update on their condition as soon as I have more news. Thanks


lördag 9 januari 2016

En dipp ner i verkligheten

Klart att vi har lite koll, att vi försöker hänga med.
Många gånger är det frustrerande då vi inte själva har ett rescue på Irland utan måste backa undan, men..

Så i går 8/1 2016 på Mullingar pound,surrenders, Ni vet de där hundarna som kommunen egentligen kan avliva samma dag de kommer in, men på Mullingar, som tillhör West Meath, jobbar man lyckligtvis inte riktig så, utan man försöker verkligen hitta något eller någon till alla och en var..
Mycket tack vare en kvinna,Maeve som är voluntär här och åker ned till poundet och tar bilder och puplicerar och jobbar och jobbar för att få ut hundarna och med tack till Tom ,"the Dog Warden" och Meath County Council.

Men nu fanns det en familj därinne..mamma och 4 små barn..surrenders.. en flicka och 3 pojkar.. utan ett enda erbjudande, inte ett enda..
 Mamma valp,Biscquit.
Får man vara så elak att anta, att detta är just julklappsvalpar som inte blivit sålda.
Hela familjen inlämnade till poundet av sin ägare.
Vi vet, Maeve vet, Tom vet, alla vet att valpar i ett pound löper extra stor risk att dra på sig både Parvo och Valpsjuka eftersom de ofta kommer in ovaccinerade. Men dessa godbitar har tur!
På Mullingar vaccineras alla hundar mot Parvo då de kommer in, så det är bara att hoppas att de inte hunnit bli smittade.
När vi nu har tid och utrymme, så startade ett arbete i går att försöka få ut,de små i första hand och gärna före helgen! Efter lite tankemöda och dragande i kontakter så gick våra vänner på Last Hope med på att ta emot,valparna i första hand. Också här är det helt livsavgörande att det finns jourhem som kan ta emot de små. Underbara Doris som redan jourat flera av de hundar som redan är här, som Robin,Claude,Maya.Cain,Farah..för att nämna några räckte upp handen och gick med på att joura 2 av valparna.. arbetet fortgick för Last Hope med att hitta jour till de andra 2.
Men tiden började bli knapp, väldigt knapp om småttisarna skulle hinna ut före helgen. För varje dag som går i ett pound ökar smittrisken, om de inte kommer ut fredag, blir de kvar över helgen.
Ramona och Chris på Dog Rescue Coolronan! De är en speciell sorts änglar, har aldrig hört dom säga att NEJ det går inte! Jo då visst kunde de hjälpa och hämta ut från poundet och ta ut dom innan helgen,Maeve som har ett särskilt förhållande till poundet kunde hjälpa till och sent i går kväll var de safe, på Dog rescue Coolronan! Under tiden jobbade Last Hope vidare med att finna jourhem till de små som ännu inte hade nåt.
I förmiddags hämtades de upp från Coolronan och är nu på väg till sina jourhem, vilka små rädda guldklimpar !

 Från Last Hope meddelar man att de jobbar hårt på att hitta ännu ett jourhem, så att även mamma valp kan få komma ut från poundet detta med tillägget att de alla är kära i dessa små guldklimpar så klart.
Så snart de är redo kommer de att få resa vidare, hem till Sverige och förhoppningsvis sina väntande familjer.
Visst är det underbart att få vara en del av detta kretslopp! Du som adoptör, jourhem,supporter..
så mycket vi kan göra!

Nu hoppas vi och tror att även mamma kan få komma ut och inte bli avlivad som en surrender..

söndag 15 november 2015

Den eviga kampen

Tänk om det inte vore som det är, tänk om ,tänk om..
Att någon annan än hundens älskade matte/husse är tvungna att kliva in och ta hand om dessa " Nobodys Dogs" som om inte det är illa nog..så finns det alltid trots all  hjärta och smärta en annan verklighet.
En ekonomisk verklighet....
På West Cork kom det här lilla gänget in, fyra små BC bäbisar funna i ett dike.
Självklart har man gett allt, hjärta och smärta och ekonomiska resurser för att få dom på fötter, få dom glada och lyckliga,för att ge dom en chans.
De är här nu, vi har kunnat bidraga med kärleksfulla familjer och 200 euro / valp till det nödvändigaste som pass och vaccinationer. Så resan då..
1060 euro kostar det att flyga hem 2 burar storlek 7 + 2500 kronor som Spirit vill ha för sina " administrativa utgifter" Så ska någon ställa upp och köra de 31 milen det är, enkel väg, en väldigt tidig morgon, för att köra de små liven till Dublins flygplats. Dagen innan har de tagits till veterinär för besiktning hos en " Departmentvet" för det är bara dom som kan utfärda de resedokument som behövs för resan.
Och så flygburarna då, vi försöker att återvinna dom, men så efter några resor måste det köpas in nya.
Ingen klagar, alla är glada att ha kunnat bidra.
En annan liten busa, hittat mager eländig och full i skabb, igen massor av smärta i det luttrade rescue hjärtat, det är tungt men klart att man gör sitt bästa. Och ja,klart att hon måste få hjälp med sina medicinska problem det lilla lilla knyttet .

In med stora sår och svullnader, en väldigt ledsen kille....klar man gör sitt bästa..till veterinären förstås för omplåstring

Så hittade någon en kartong,så mycket hjärta och smärta, klart de förtjänar en chans..

Så fina Rufus som kom in med öron så svullna att de var tvungna att opereras.
Så mycket hjärta och smärta ...
Fina lilla Pippa som till slut fångades in efter att hon i flera veckor varit ute och letat efter sina valpar..
Två vettskrämda syskon som man till slut fick fatt i .. de är säkra nu..
Så mycket tid och kärlek ! Det kommer att bränna hårt i rescue hjärtat, så mycket hjärta och smärta.
De kommer säkerligen att bli en stund på West Cork.

Så kom han då..vi vill inte visa bilderna här före hans operation, med ett öga som helt ramlat ur sin håla, men han är opererad nu och på bättringsvägen, Hans infekterade öga är bortopererat. Infektionen var så illa att man först var osäker på om den spritt sig till hjärnan.
Han är i jourhem nu.
Vad kan man säga,en strid ström av hundar i behov av vård och hjälp.
Har vi resurserna försöker vi sätta över en extra donation utöver det vi donerar ned för varje hund som kommer hit.
Vad kan vi göra, bryta ihop eller kavla upp ärmarna och göra något, om än så lite.
Tillsammans är bästa sättet att göra skillnad.
Att ge en veckogåva på 50 kronor eller en månadsgåva gör en så enorm skillnad.
BG 887-9777
Vill du ge en direkt gåva till West Cork finns uppgifterna nedan.
De är helt beroende av donationer och försöker själva stå på marknader mm för att få in en slant.

söndag 20 september 2015

TB

Säkert har ni alla uppmärksammat lilla TB, TB vårt lilla hjärta och kärlek. 
En sån där helt underbar liten tjej som tar dagen som den kommer och som lever sitt liv i 190, fullt ut varje sekund!

TB är en liten tjej en Chihuahua mix som inte låter något stoppa henne.
Då hon kom till oss hade vi fått från Irland att det var något med hennes vänstra öga som inte  var som det skulle. Den lokala veterinären trodde att det kanske var en gammal skada men att den inte skulle förorsaka problem.
Vi precis som rescuna på Irland är ju en del i en kedja, så vi beslöt ändå att TB skulle få komma hem och att vi skulle se till henne här.
Den 6 augusti kom hon så till Sverige. Hon har sedan dess fått träffat en ögonspecialist som inte kunde se igenom hennes öga fullt ut, så ordinationen blev ögondroppar i några veckor för att försöka göra ögat klarare.

 TB har väl inte funderat så mycket över det då hon haft fullt upp med att leka med sina kompisar .
Men så kom då dagen för undersökning och beslut. TB:s öga var så dåligt och skadat att det fanns ingen anledning ( var inte försvarligt) enligt specialisten att ha det kvar, så beslut togs att TB:s  vänstra öga skulle tas bort.
Samtidigt var det väldigt viktigt att nogsamt undersöka hennes friska öga att det verkligen var friskt! Så efter flera noggranna kontroller är det konstaterat att hennes högra öga är helt friskt.
Vi vet ju inte hur länge TB varit enögd. Det sjuka ögat var helt obrukbart och hur länge det varit så vet vi inte. I sann TB anda så såg hon snabbt de positiva effekterna av att bära tratt!
Gud vilken fart man kan få på kompisarna om man leker skräm leken med tratten på !
TB:s öga är nu helt läkt och livet går vidare med alla kompisarna. 
Hon är en helt underbar liten tjej!
Ögat läker jättefint, svullnaden har gått ned, stygnen är borta och det den här lilla tjejen vill ha nu,är en alldeles egen familj, en familj där hon får hänga med på många busiga äventyr. 
För TB är en liten naggande god fullrulletjej, full av bus, gos och kärlek till allt och alla.
Tveka inte att höra av dig om du tror att du är hemmet för TB.

Vill du bidra med en slant till hennes operationskostnad?
Använd vårt BG 887-9777 och märk inbetalningen TB.

Bloggintresserade